Det har hänt så mycket i mitt liv och jag har valt att bli personlig igen. Jag har startat en dagboksliknade blogg, där jag berättar öppet om min kamp mot bipolär.

Adressen dit är: www.kampenmotbipolar.devote.se eller klicka på länken nedan.

 

 

 

 

 

 

Något som jag kommer sakna är detta mysiga uterum. De senaste sju åren har vi firat jul, midsommar osv. Alla högtider, födelsedagar eller finmiddag har vi suttit här. Samt att jag tycker deras möbler är så snygga. Jag hoppas jag får en stor altan en vacker dag så jag köpa ett par såna här ifrån Hilletorps.

 

 

 

Nu på morgon/förmiddag passar jag min söta, mysiga systers vovve. Han är så go med massa spring i benen. Jag är redan färdig efter all bus. Jag passar på att skriva till er nu när han sover så han inte hittar på massa rackartyg ;) Ha en fin dag. Jag känner mig glad i själen tack vare detta underbara väder. Synd bara att det blåser så jävligt. Det är det bästa med vovvepassning. Man tar sig tiden och går långa promenader. 

Jag skäms nästan för att skriva detta men jag är 23 år och gillar Justin Bieber haha illa i know ;) Jag har aldrig gett killen en chans innan för jag vet att alla fjortisar springer efter honom och jag har en lillasyster som varit besatt. I mina ögon har det varit den där söta lilla killen med pojkbandets smejlet som sätter alla små tjejers hjärta i brann, men killen kan fasen sjunga. Hans nya låt boyfriend älskar jag. Sen när jag såg hans film brist på annat fick jag en helt annan syn om honom. Det är kul att se människor lyckas så ifrån att vara gatumusiker till nå sin stora dröm.

 

 

 

 

Lyssna och njut. Man diggar med redan efter första tonen ;) Natti natti. Nu blir det maraton av min favoritserie Sjukhuset.

 

 

Jag blev så glad när jag fann dessa skor i flyttkartongerna. Jag hade helt glömt bort dem. Jag köpte dem för två årsen och sen tröttnade jag på dem. Men i år däremot älskar jag denna modellen typ av skor.

 

 

 

 

 

 

 

 

Chanel Jumbo. För 32 000 kr blir den din. Som hittat hahaha ;)

 

 

 

 

Vet ni. Denna bilden skrämmer mig. Detta togs för 2 års sen och jag var så sjukt smal. Jag var 179 cm lång och vägde 55 kg. Mina nära och kära visste inte om min största hemlighet. Jag är en väldigt ärlig människa kanske för ärlig i vissa stunder men jag hoppas detta inlägg kan hjälpa någon själ där ute. För ett årsen kom det fram att jag hade en form av ätstörning. Någon mer detalj vill jag inte gå in på men den dagen för ett årsen kom den största vändingen. När alla kort låg på bordet kunde jag inte dölja det mer. Jag började gå i Kbt två gånger i veckan samt ätenheten. Det var enormt plågsamt att rota i det gamla. Det gjorde enormt ont och jag började älta allt gammalt tack vare det. Jag hade stängt allt i ett fack sen hade min pyskolog mage och dra ut allt. Jag var verkligen långt långt ner på botten förra våren/sommaren. Ibörjan förstod jag inte vitsen med det för jag märkte mer och mer hur jag stängde in mig. Jag fick social fobi tack vare allt samt tilliten till människor är något jag måste jobba med varje dag. När jag låg inne sist på sjukhuset och fick ect (elchockar) fick jag höra av en sjuksköterska att du kommer alltid vara kronisk sjuk. Det reagerade jag starkt på. Jag hade nästan accepterat min sjukdom. Att få höra såna saker och skitsnack bakom ryggen har gjort mig så stark. Jag är inte som alla andra. Jag tänker fan inte leva detta liv jag har gjort de senaste åren. En vilja inom mig växte starkt.

 

Nu sitter jag här idag. Jag vet att man inte ska jämnföra med andra men det är revansch för mig själv att se att jag kommit så långt mot alla på behandligshemmet. Min sjukdom/monstret kan ta sig i röven. Den ska inte få styra mitt liv. Det peppade jag med mig själv varje dag. Jag har börjat skolan. Jag får nypa själv för att förstå det. I augusti läser jag omvårdnad som vilken människa som helst. Jag hoppas att efter vintern att jag slipper vara sjukskrivning. Jag vill extra jobba och stå på egna ben. Det ända jag märker ibland är hur jag reagerar över vissa saker tex imon. Jag har längtat efter den dagen men samtidigt finns ångsten där. Jag har inte varit ute med ett tjejgäng och ätit en sen kväll med mycket folk ute på flera år. Det kommer bli en utmaning. Förr hade jag gett upp sagt att jag inte klarar av det. Men nu ska jag bane med dit och få mysa med Becca. Jag ska komma dit för hennes skull samtidigt jag saknar våra stunder ihop. Långsamt men säkert börjar jag få ett liv igen ♥ 

Förinställdad inlägg is the shit! Nog om det. Min dag har varit helt underbar med skola, värme och sol, god mat, mys ute i stugan med farmor och farfar. Lite färg har jag allt fått på min lilla kropp ;)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Första och sista gången jag visar upp mig i bikkni bild här. Ville visa hur fin min fransbikkni ifrån Gina tricot är. Samt alla mina situps som jag försöker göra varje kväll börjar ge resultat. Nu ska jag prova kläder inför imon. Jag ska på avskedsmiddag för Becca. Det ska bli grymt skoj. Hoppas på fint väder så vi alla tjejer kan sitta på en mysig uteservering. 

 

 

 

 

 

 

Så himla mycket fint på liten yta. Jag älskar målade trägolv. Det ska jag ha i mitt framtida hus.

 

 

 

Idag ska jag ha en dejt med min fina farmor. Först blir det en mysig fika och lite shopping sen måste jag till min hyresvärd. Förhoppningvis blir det för sista gången ;) Vädret kan inte bli så mycket bättre så i eftermiddag ska jag ut och sola lite i farmors och farfars stuga. Det behövs verkligen för jag är kritvit. Tackar gudarna för brun utan sol ;) Det är räddare i nöden för blekfisar som mig. Ha en fin dag alla! Kram på er

 

 

 

Jag kommer matcha den med en svart pennkjol, skinn shorts/brallor, jeans och chinos. Jag älskar den elganta och rockiga stilen. Kommer ifrån Lindex.

 

.. i denna underbara jeansklänningen som Emma äger. Kommer ifrån Forever21. Tänk er svarta mc boots till den. Mums! Förresten jag måste leta fram mina och fixa till dem så de blir som nya igen.