Ibland blir inte livet som man tänkt sig. Livet är orättvist. När jag fick veta att jag var sjuk var det både en lättnad och en stor sorg. Jag har vetat länge att inte saker och ting stått rätt till. Många har trott att min stora sorg legat boven i det hela men så låg inte fallet. Efter många års kämpande, blodprover och utredningar har jag fått diagnosen bipolär. (jag går fortfarande genom en utredning så vilken typ av bipolär vet jag inte i dagens läge). Detta är en kronisk sjukdom så jag kommer aldrig bli frisk utan kommer äta medicin resten av mitt liv. Jag hade aldrig hört talas om bipolär innan jag fick den diagnosen. Alla som tvingas in i pysktarin vet hur dåligt det sköts. Men jag har fått en fantatiskt pyskolog (som är proffs genom detta ämne), läkare osv. Jag känner mig trygg för jag vet att jag är i goda händer. Jag har legat på ett behandlingshem där jag mött vänner för livet. Prv är bland det bästa som hänt mig.

Min läkare sa att det är viktigt att man sörjer den friska Lovisa. Först tyckte jag att min läkare var dum i huvudet när han sa det. Men nu förstår jag vad han menade med det. Jag har rätt att vara ledsen och förbannad på att livet kan vara orättvist men nu är det nog med det. Jag har accepterat läget och får göra det bästa av detta. Sjukdomen är en stor del av mig. Jag kan inte fly från den utan den kommer alltid finnas där pga av att jag är kronisk sjuk. Bättre att jag fick denna skit än någon annan. Jag ger aldrig upp hoppet om att jag kommer bli frisk. Det jobbigaste var nog att tappa mitt hår och få utslag på hela kroppen tack vare de starka medcinerna. Det var fruntansvärt att bara se håret falla ner. Jag ser inte klok ut i huvudet men som min bästa vän brukar säga: Alla borde tappa sitt hår. Allt hår som växt ut har blivit baby hår och för en gång skull har jag fått lite självlockigt ;)

Min framtid ser helt annorlunda nu när jag blivit sjuk. I höst ska jag starta en tjej grupp för just tjejer som lider av detta eller av psykisk ohälsa. Jag ska komma ut på skolar så småningom och föreläsa. Just nu jobbar jag sten hårt med mig själv men sen får världen se upp för mig. Detta ska inte hindra mig från att nå mitt mål.

Livet blev inte som jag hade tänkt mig utan det blev rikare . .