Vad tiden går undan.. Det är redan maj. Ändå känns allt så långsamt. En timme känns som ett dygn här. Deras ronder ska vi inte tala om eller alla deras fika pauser ;) Det är mycket av det privata som gör att jag bloggen ligger långt ner på primo listan. Jag hoppas ni har full förståelse ♥ Ni som känner mig vet hur läget ligger till. Just nu längtar jag efter permisen som jag kommer få ha i eftermiddag. Två timmar. *Överlycklig*. Skönt att blodsvaren visar bra igen. Då får jag åka hem en stund på permis i helgen.

Igår var det föreläsning om återhämtning och det var enormt intressant. Det var två tjejer som berättade om deras resa. Jag skulle vilja skriva allt för det brister så något ofattbart men jag vet i längden är det bästa att hålla det borta här. Bloggen är min ytliga oas och spar tips ;)