Jag har aldrig mitt liv haft så dålig hy som jag har nu. Visst är det en piss i havet mot allt men jag mår inte bra av det. Från att ha vanlig tonårs hy till bli ett pricket monster med ärr. Tack vare alla mediciner jag måste äta har förstört min hy totalt och självklart är min ätstörning en del i det med. Jag övervägde faktiskt att kasta alla piller för de bryter ner min kropp så. Ett tag kändes det verkligen så. Är det verkligen värt det? Som tur är tog min läkare detta på allvar när jag berättade hur dåligt jag mådde. För jag fick hela tiden höra. Det blir bättre och osv. Det blev aldrig bättre vad jag än använde på apoteket. Jag har nog fasen provat precis allt och varit så noga jag kan. Men när inget hjälpte höll jag på bli att tokig. Tillslut lyssnade min läkare och på tisdag ska jag få göra en hud analys och de ska gå genom huden. Hoppas de finner en bra salva så jag slipper laser och ännu mer tabletter men det bästa av allt. Sjukhuset står för det. Ibland hjälper det aldrig ge upp. Man får aldrig något gratis i livet och jag är så tacksam att jag är så envis. Ett nej för mig = förvandla ett ja. Det får mig att driva ännu mer för ingen förtjänar att må dåligt. Kom ihåg det ni där ute i värmen ;)